Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Alla sex pojkarna kring den avtagna, på ett par
bockar lagda dörr, som användes till bord, ryckte
till som om de sett ett spöke, när Lazarus
uppenbarade sig i dörren. Han var mycket hålögd och det
brann två röda fläckar på kinderna, medan han höll
sig fast i dörrposten och betraktade de spelande. De
voro alla något druckna, men för övrigt hygglig-a
pojkar med gott hjärta, fast en och annan av dem
alltid gick hem avlöningsdagen med en annans
månadsförtjänst i fickan. De spelade "tjugoett". Ingen
av dem sade något, men ett par ryste åt den gamle
luffarprästens ansikte, som redan liksom var i kamp
med döden själv, under det den skälvande magra
kroppen knappt orkade bära upp trasorna. Med en
hes, kraxande röst sade han:
— Jag vill bli med i spelet — någon låna mig en
krona ?
Spelet stannade alldeles av — ingen ville — eller
rättare, ingen kom sig för, det var så underligt att
spela med en döende. Men den gamles ögon
flammade till, han släpade sig ut och kom tillbaka med
en bok i skinnband under armen. Han lade den mitt
på bordet och begärde fem kronor för den. Man
skrattade dämpat. Fem kronor för den gamla luntan.
— Ni kan sälja den på antikvariat för ett hundra
kronor, sade han. Men då ingen visste vad
antikvariat var, fick han intet svar. — Jag tycker, sade en,
att han ska gå och lägga sig — han skall ha en sup
och gå och lägga sig. — Nej, han skall ej ha en sup
och gå lägga sig! — kraxade Lazarus, — han skall
spela kort — det skall han! — Han satte sig
mödosamt på bänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
