Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Man hade brått med spelet och ingen hade just tid
att minnas gamle Lazarus som låg därute och
kämpade med döden. Kanske trodde man, att det ej var
så farligt med honom, eftersom han velat vara med
om spelet. Men att han velat spela härinne förvånade
dem i alla fall. Och att han var så ivrig att han till
och med vågat satsa sin gamla lunta, som nog ingen
av dem kunde läsa ett ord i.
Men när aprildagens första ljus lyste på hans
ansikte var det alldeles stilla och stelt. Det kom ett par
av de spelande ut ur det inre rummet med torra,
glåmiga och utvakade ögon. En av dem ville gå och
lägga sig, han hade sin "slaf" under Lazarus’. När
han tittade upp och såg hur det var fatt, väckte han
kamraterna, som redan sovo, och ropade ut de tre
som ännu spelade. Motvilligt stego de upp och
bildande en halvmånformig ring kring bädden började
de svära över att han just skulle lägga sig att dö här.
Men en av dem såg ett papper sticka fram under
kudden. Han drog ut det och läste följande, skrivet med
stora, vacklande bokstäver:
"Det må tagas penningar ur min näsduk, som
ligger här, till en fernissad kista och en svart åkvagn,
ingen arbetskärra, och det som blir över skall
användas till ringning. Den gamla boken skall läggas i
kistan".
Papperet vandrade från man till man, och var och
en som läste det nickade förstående med huvudet,
men ingen sade något, alla voro så dödströtta och
somnade snart, men ingen sov så skönt som Lazarus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
