Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
ljög! fortsatte han med vacklande röst. Här på denna
— plats — här har jag arbetat–-
Ett samfällt skrik från alla barnen fyllde rummet,
just som han störtade kull framför första bänkraden.
Ett vilt tumult uppstod, de flesta rusade mot
utgången, rädda och skrikande. De sprungo hem med
hjärtat i halsgropen, kvarglömmande sina
mjölkflaskor och matknyten, ropande att skolmästaren
"fått slag". Men ett par av de största pojkarna buro
in honom med tillhjälp av hustrun, som blek och
med gapande mun företog sig allting utan ett ord.
Rädda stodo de båda gossarna och sågo den väldiga
gestalten utsträckt på det hårda sofflocket, med
utspärrade ben, blåa händer och förvridet ansikte, tills
mor avskedade dem genom att tyst, livlöst och
mekaniskt skjuta dem mot dörren. Sedan satte hon sig på
en stol, stel, stilla och tillintetgjord.
Det var om aftonen och mellan hennes vita, slitna
jalusier sken solen plötsligt in, och när ljuset lyste
på gamle Bloms ansikte rörde han sig. Hon sprang
upp och grep hans händer.
— Lever du — lever du? ropade hon. Och just
nu kom två av barnen in, skrikande och gråtande,
kastande sig över modern för att få tröst. Och de
trängdes alla tre i ett knippe kring den döende, som
slagit upp ögonen.
— Tyst — tyst barn! viskade mor. Hon hade
hämtat sig nu, hon visste vad det gällde. — Stå stilla
hör ni, knäpp hop händerna! Och de bägge gråtande
flickorna knöto sina händer och stirrade mållösa på
faderns ansikte som förvreds alltmer.
— Mor, jag går bort! sade han med låg röst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
