Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPELMANNEN
£>n ung spelman hade slagit sig ned i byn en solig
sommarafton och börjat spela sin fiol för bönderna
och för handelsmännen och för alla människorna.
Och det satt en fattig och ensam sömmerska i en
stuga långt borta på en ås och hade fönstret öppet
och lyssnade, och så började hon älska spelmannen
och de funno varandra en kväll och flyttade ihop.
Det ville inte byn, utan byn skrek, så att spelmannen
måste gå till prästen med den fattiga sömmerskan
och gifta sig med henne. Och byn var en ond by,
men mest onda voro kvinnorna. De sade att det var
ju så att hon skulle snart bli mor, och därför hade
spelmannen måst gifta sig med henne, fast han inte
hade andra inkomster än sina spelmanspengar att
leva av. Men när de träffade sömmerskan smilade de
och lyckönskade henne att hon nu skulle slippa att sy
mer, hon hade fått en man som försörjde henne. Så
talade byn och smilade, men när byn väntat ett år
och det inte blev några barn och när heller inte
sömmerskan slutade sy, då skrek byn, att spelmannen gift
sig med sömmerskan för att hon skulle försörja
honom. Och där kom en kvinna och sade till
sömmerskan : din man fick det bra han, han har den som
försörjer sig, och en man mötte henne och sade: din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>