Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
hjärta, och då fylldes hon av skräck, ty detta hjärta
var fullt av ångest. Och detta samtal hörde hon:
— Varför är du så tyst, när vi strax skola vara så
lyckliga ?
— Därför att jag känner livet och bävar i mitt
inre över att du ej skall kunna bära det tillsammans
med en fattig spelman!
— Men jag har ju dig? Älskade, du är mitt stöd!
— Men mot livet skall jag aldrig kunna försvara
clig.
— Livet, fortsatte hans röst, är tungt som tunga
stenar, hårt som diamant och taggigt som törnen
–och så såg sömmerskan icke mer — hon tyckte
att det var mannens silverflöjt som sjöng:
— Livet är en rosengård med hala och förrädiska
rötter och spiror att snava över och falla. Men det
är mera, det är krig. Hör du, det är krig på kniven,
krig med kulor och krut, den som är stark må strida
— den som rädd är, han gånge hem–
Och nu hörde hon ropen av härskarorna och
lurarna som blåste och skotten som smällde. Och hon
hörde små, ängsliga rop, så att hon förstod att
många voro rädda och dödades av skräcken, och att
några stuckos ned från bakhåll. Och sedan kom
skriket från miljoner i nöd och förtvivlan, och hon
sprang upp. — Sluta, sluta, ropade hon, jag orkar ej
mer!
— Luta dig ännu bättre ut genom fönstret, så
skall jag spela den tredje sången, sade han, så skall
du få se vad du har på din gård.
Då ryste hon, ty i takt med en späd och skrikig
marsch från flöjten kommo alla byns innevånare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
