- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
180

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

plats där det kuncle läggas i en så kallad brea för att
något torka i solen, innan drängen och lejkarlen på
eftermiddagen kommo dit med sina bålvivor eller
svalkar för att på ryggen bära det ur sankmarkerna
fram till närmaste hässja. Det kunde hända att
kärr-höet var så vått att vattnet rann ned utefter ryggen
på den som bar. Ofta var höbördan befolkad med
ettermyror som plågade bäraren, men om han släppte
ned bördan, kunde han ej utan hjälp få den på
ryggen igen, han måste tåla och lida, med ansträngt
ansikte och bultande bröst, förblindad av svett och
frömjöl ur höet, mecl vassa starrstrån stickande som
nålar fast i den svettiga halsen, tills den befriande
hässjan vinkade, där bondfar själv, mager, ivrig och
i lappade byxor och skinnväst tog emot lasten som
husslaven äntligen fick vältra av sig, för att med
den tomma sinlken återvända till räfserskan som nu
krafsat ihop tio eller tolv breor till en ny last. Jag
överdriver ej om jag påstår att många slåtterkarlar
av grov och välbyggd konstitution buro bördor på
åttio till ett hundra kilogram. Omfånget av en sådan
ryggbörda hö, låt vara fuktigt och därför mindre
skrymmande, var respektingivande.

Men själva slåttern var dock det märkvärdigaste
av allt. Ofta växte det saftigaste gräset i
stenbesål-lade marker bland stubbar och tuvor, och det
erfordrades träning från tidigaste barnaår för att med
en vanlig lie, som dock ej fick vara för bred, helst
nästan utsliten, så att den var smal, och spänstigt
böjlig, avskära gräset så att bondfar var belåten.
Därför inrangerades också ortens slåtterkarlar i
skickliga och mindre skickliga. Och man fick ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free