- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
190

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

i grantopparna runt om. Han var långt inne i
skogen, långt från stugan — och han skulle ej orka gå
hem om han stannade tills snön blivit till drivor på
en manshöjd. Det var bäst att han gick — genast.
Hans förnuft var starkare än hans trötthet och
slöhet, och med en nästan omänsklig ansträngning kom
han på benen och släpade sig några steg från elden.
Då måste han stanna och se på hur det brann, ett tag.

Han blev stående och stirrade på den vänliga,
värmande elden en stund, på granriset som han
legat på och på det skyddande "rotstälpet". Sedan
slet han sig loss och gav sig i väg åt det håll han
trodde hemmet ligga. Vägen var ej mer att tänka
på — men han kände på sig att han gick åt rätt håll.

Flera gånger var han nära att ge tappt och bli
liggande, men hans gamla seghet hjälpte honom,
och när han stötte på gärdesgården tre timmar efter
sedan han givit upp allt hopp om att hitta hem, var
snön så djup i täkten att han nästan måste ta blott
ett steg i taget och sedan stå stilla och vila sig innan
han tog nästa. Hans storstövlar voro säkert
fastfrusna vid fötterna, han hade ingen känsla av dem,
och ryggen stormvärkte. När det återstod bara tio
steg till stugdörren stupade han kull, och så kröp
han fram till trappstenen, ställde sig på knä, famlade
upp låset och kröp in i stugan. Han hade kraft nog
att stänga dörren, men sedan var det slut. Till
sängen kunde han ej komma, han låg där han låg.

Han tyckte att det brann en brasa i spiseln, en
väldig, sprakande tallvedsbrasa, och han undrade
vem som eldat åt honom medan han var borta. Han
kunde inte begripa att han låg så mjukt, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free