Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Men när solen sjönk kunde det hända, att Bom
smög sig bakom Knivklippan och låg där och grät.
Det visste inte Daniel, ty när Blom gråtit ut kom
han fram barsk i synen och röt och svor och sjöng
och dinglade ystert med sin knippa färska abborrar.
Och sommaren gick och vintern kom, en dag
måste Daniel ge sig i väg. Hans pengar voro slut och
han var arbetslös. Det gällde att göra något.
Visserligen hade Bom fortfarande mat, men inte gick det
an att leva på honom.
Dock fick man mat och kaffe med konjak till
avsked, och Born vevade på ett litet positiv som han
en gång fått och som kunde fem olika
regements-marscher, och Daniel visslade, och när han gick stod
Bom i dörren och svor och gormade att han var lika
nöjd om själva fan toge Daniel, som aldrig skulle
kunna bli något annat än en luffare.
Men när Daniel gått gick Born in till sig och grät
så att hans vita skägg blev vått. Sedan såg han på
sin äggsamling, sedan smorde han sin bössa, och till
sist satte han sig vid bordet och smågnolade för sig
själv:
"Vem är som ej vår broder minns–-"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
