Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
smutsiga och till synes otrevliga, men i vars själar
det stora gemytet har sitt hemvist.
Där tickade dussintals klockor av. alla världens
fasoner kring väggarna, och den heliga timmen,
tolvslaget dånade fram ur innandömena på
stjärnsunds-ur, moraklockor, smålandsklockor och gamla
värm-landsur som kunde repetera timmen varje tid på
dygnet om man drog i ett snöre.
Till slut drog urmakaren med mystisk min undan
ett förhänge i ett hörn, sköt de överflödiga
glasögonen ännu mer uppåt pannan och blev allvarlig
som gammalt järn i ansiktet. Ögonen tindrade och
hans röst nästan darrade när han sade:
— Ja — om han aldrig säjer ett ord åt nån —
så — här har ja full mitt.
I taket var fäst ett hjul från vilket en snodd löpte
ner till en apparat vars invecklade konstruktion
tydde på årslångt arbete. Där fanns gamla delar ur
ångmaskiner, bitar av en regulator, ett elektriskt batteri,
en laddflaska och två väldiga kolvar av mässing.
Herr Martin log inte, han kände sig rörd. I
verkligheten är vi såna där fantaster allihop, tänkte han,
den ene målar, den andre . . . Huvudsaken är att ens
galenskap inte yttrar sig som elakhet. — Nå — kan
han sättas i gång, frågade herr Martin, ehuru han
redan visste det svar han skulle få, det evigt
van-liga:
— Nää — det fattas lite — lite obetydligt, som
jag fixerar med just nu. Men ä han inte pampi?
— Jo, den är fin. . .
Längre fram på natten, när herr Martin skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
