- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
213

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

i bön och skrymta sig till mat, som tusen gånger
förr.

Kanske han inte skrymtade? En som bedrog sig
själv med sin egen ärlighet och helighet? En
tio-faldig narr, mer beklagansvärd än alla. Kanske han
aldrig känt i sitt bröst ett sting av ångest att vara
levande, att andas? Ba! Vad visste denne narr om
ångest!

Jag kände mig vred på honom, vred därför att
lian inte föll ned på knä och bad till sin herre även
här i ensamheten. Varför hade han så brått, varför
tog han så ivriga steg när han en gång var ute i
öknen ?

Här började heden, här öppnade sig Sammahedens
härliga, majestätiska vidd i det skimrande gyllne
kvällsljuset. Här lågo klippor utströdda, stora som
små hus, här porlade en bäck och en källa rann klar
vid skogsbranten. Här svepte en sval och befriande
vind över vissnat gräs och överblommad ljung, här
var dagern som ett evighetens ljus. Här bodde Gud.
Varför stannade han inte — varför bad han inte?
Fortfarande brått?

Men sakta, sakta, jag fick inte störa honom, inte
låta märka att det fanns en människa här i
närheten, ty jag var så rädd att jag aldrig skulle få veta
om han dyrkade sin gud även i ensamheten. Med
små lätta steg höll jag mig ett par hundra meter
bakom — men min fruktan var överflödig, han såg
sig ej om en enda gång, han bara skyndade.

Jag hade ingen lust att gå ifatt honom och tala
med honom mer, jag förstod att han hade brått att
komma till byn och försäkra sig om logi innan det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free