Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
så brått med att sila och ordna och så få hans
välling i ordning. Lars hade lärt sig att lyssna mycket
noga, han hörde på sekunden när hon var i ordning
med hans mat, när hon rörde vid vällinggrytan på
spiseln drog han sig närmare bordet, där han
famlade rätt på träskeden som satt instucken mellan
väggstockarna bredvid fönstret. Utan ett ord satte
Kerstin dit skålen och utan ett ord började han äta.
Han bröt det mjuka brödet i små smulor som han
ivrigt förde in i sin tandlösa mun med fingrarna.
Nästan glupskt sörplade han i sig sin välling — de
tyckte väl också att han åt bra mycket! Sedan
knäppte han händerna och tackade, steg upp, följde på
nytt väggen tills han nådde dörren och steg ut i
solen, som böljade om honom som ljum ånga i en
alldeles kolmörk badstuga. När han hörde stararna
vände han sitt blinda anlete dit upp av gammal vana.
Instucken i knuten fann han sin käpp med vilken
han letade sig väg till stallet, där han skulle göra
rent och pumpa in vatten, och just som han var
kommen inom dörren och kände av doften
därin^-ifrån att de båda hästarna redan voro ute, stannade
han häftigt och lyssnade. En skjuts hade kört in
på gården — så här tidigt. Han kände igen
gästgivarpojkens röst. Vad kunde stå på? Men nu kom
Kerstin ut ur stugan och skrek:
— Nej — bevare oss i himlens frid — Karl
Magnus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
