Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
skönt för honom själv att slippa vara förlägen över
sin fumlighet. Man sprakade livligt. Karl Magnus
berättade och syskonen frågade, alla i munnen på
varandra. Glädjen över hans återkomst var
oförställd och sorlet blev allt livligare, så att Lars ibland
glömde bort att äta, lät skeden falla ned mot knäet,
så att han spillde på sig, och utbrast:
— Tänk att det är så pass förtjänster i Amerika
— hå, hå!
Men ingen låtsade höra honom, och till sist teg
han alldeles, bara vände cle röda, grinande
springorna, där ögonen suttit, mot deras bord och gapade
som vanligt. Till sist tycktes han ha tänkt över hur
överflödig han var och stapplade ut, bort till
torv-täkten, där han hela eftermiddagen satt på en
träbock framför en stubbe med en riskniv i handen,
hackande den torra torven till små smulor. Men det
kom ingen fart i hackningen. Han stannade då och
då av och grubblade.
Ja, nog hade han tänkt göra det många gånger,
men det var allt orätt och hemskt. Orätt? Att gå
ur vägen? Hm. Kunde Gud vara så sträng, han såg
väl hur Lars hade det. Äsch — inte tänka på det
där — sonen var ju ändå hemma och en duktig son
var det. Ingenjör och rik. Ingenjör och rik, de
orden tuggade Lars ideligen på med sina tandlösa
käkar. Ingenjör och rik.
När kvällen kom och aftonvarden tillgick ungefär
på samma sätt yttrade han icke ett ord. Han hade
något att tänka på för egen del. Helt fort
mumsade han i sig sin matbit och kröp till kojs och låg
och hörde hur dotter och de bägge sönerna följdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
