- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
227

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

Nu plötsligt blev jag ursinnig på mig själv för att
jag frågat honom om kvinnan var vacker. Hade jag
frågat? Ja visst: är hon vacker? hade jag sagt. I
stället borde jag ha viskat: Är hon god? ...

Det skulle jag ha frågat, och så skulle jag ha sagt
att om hon vore god så skulle han ej bekymra sig,
även om han kommit för nära in på hennes väg och
oroat henne. Ty man kan aldrig skada en god
människa. Men om hon inte är god, så skulle han ej
heller då oroa sig, ty hon kan bli god av att lida ont.

Det var så med Nagelman att han höll på att
brinna upp, än i den ena lidelsens eld, än i den
andra, och jag hade väntat på att han skulle bli så
gammal att passionens storm skulle lägga sig. Då
skulle han få rymd och ljus kring sig, då skulle han
kanske bli en stor människa, ty han förspillde tiden
med ett onödigt irrande, som kristna kalla synd och
som jag, som skulle vara en modern hedning,
kallade dünger schaufeln und nicht wissen . . . Men
Nagelman visste det nog, han var bara litet för svag.
Rådde han för att han var svag? Nej, ansvaret, hans
och allas vårt ansvar, ville jag helst avfärda. . . Men
besynnerligt att vi aldrig kunde lära oss att gå, så
vi sluppe åtminstone krypa i smutsen . . .

Det kunde vara två glas genever som kom mig
att tänka så där larvigt. Det kunde också vara
därför att jag höll av Nagelman och ville att han skulle
få litet mera frid kring sig. Det kunde också vara
därför att jag hyste medlidande med Nagelmans
hustru, som gunås hade nog att tänka på redan. Jag
ville hjälpa henne ur dilemmat. Men han hade ju
inte ens klargjort så mycket för mig att jag kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free