Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
uppgå i det ljus som var mitt. Då kände jag hur jag
föll...
Eftersom jag föll flyttades det underbara
ljusskenet ned över mig och följde mig, detta sken som
än var som rosor, än som eld, än som många
ansikten, än som ett, men alltid lika rent brinnande. Men
när jag fallit nog djupt försvagades skenet från
ansiktet. Det log hoppingivande mot mig och försvann
ur min åsyn.
Jag stod plötsligt på en rak stadsgata som
förtonade långt borta i fjärran under ett moln som såg
ut som om en värld brann i det — så lyste och
gnistrade det av solen som gick upp. Jag stod länge och
kände smärta och oro i mitt bröst, jag var ensam,
övergiven. Jag hade icke älskat så osjälviskt att jag
fått bli som dessa. . .
Då formade sig det lysande molnet än en gång till
ett ansikte, ej en kvinnas, ej en mans, icke någon
som jag sett. Det var ändå ej främmande, det log
emot mig — hoppingivande. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
