Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
rels.cn är odödlig, icke så, att ej en lampa skall
slockna när en annan tänds, men så, att de alla tändas
från en och samma låga, och så, att den ena kan
tända den andra. Man kan icke säga att det är
samma lampa som alltid brinner, icke ens samma låga
— men så som sammanhanget är mellan en låga som
släckts och den som tänts av densamma, så är
kärleken mellan mig och dig.
Men detta kan jag ej säga högt till Elsa, därför
tolkar jag det i en form, som hon fattar. Jag säger
henne att själen är odödlig och att vi skola
igenkänna varandra ännu en gång. Då blir hon glad mitt
i all sin stora sorg, då ler hon mitt i sina tårar. Och
jag känner att jag ej ljugit för henne, ty bakom
våra famlande, svaga och dunkla ord står en
hemlighetsfull aning om kärlekens majestät och
oförstörbarhet. Hon tror — och jag anar. Jag anar den eviga
enhet, som jag icke förstår.
Och jag kände hat och skygghet för det levande
när jag icke fick leva själv, jag känner med en viss
högtidlighet hur jag alltmer nalkas en liten trång
port, en rämna i en ogenomskinlig mur, som jag skall
gå ut igenom. Ingen av Pilatus dömd profet skall
välkomna mig vid porten, vid det lilla mörka hål,
där den långa vägen slutar. Endast min lilla Elsa
skall följa mig dit och om hon än ville så får hon
ej gå dit in. Men det sista jag ser i porten i muren
skall vara det eviga ljuset ur två ögon, brädd fulla
av kärlek. Jag förstår att de skola bli till en lampa,
som skall kasta sitt sken icke endast långt in i
mörkret utanför muren, utan tvärs över världar och
avgrunder.
16 — Dan Andersson IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
