Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFTONSTJÄRNAN
Egendomligt nog har jag fått den besynnerliga
vanan att tala med mig själv, det kanske är därför
att jag sällan ser en människa att tala med. Varför
går jag då här ensam — å, jag har min släkting,
förstås, den tystlåtna Johanna, som stökar i köket,
men det är inte för hennes skull jag stannar.
Säkert skulle hon bli glad åt om jag gav mig i väg,
det är hon som äger stugan och jag har inte ens
betalat kosten denna månad. Denna. . . inte på tre
månader, om jag tänker efter, det är skamligt, men
vad ska jag göra? Jag är en målare vars tavlor
ingen köper, mitt i skogen, bland dessa höga berg, i
denna by, där varje människa betraktar mig med
misstroende. I staden är för dyrt att leva, fast där
kunde man ju ha några att tala med — men för
resten, det är just ingen som vill tala med mig.
Vänner? Finns det vänner? Det har jag ofta undrat på
— ibland har jag en sjuklig åkomma att tro alla
människor vara mina fiender. Doktorn rådde mig
att sluta med det där, han sade att det kunde
stegras till förföljelsemani. Detta kom mig att tänka
på en bondkvinna i min barndomsby, som icke sov
lugnt en enda natt af fruktan för mördare, och jag
undrade om jag skulle sluta så. Jag kan ännu min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
