Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
på, det är snart mörkt och jag har inte gjort ens
denna lilla skiss färdig. Varför skulle den också bli
färdig när den ändå icke kommer att inbringa ett
öre ?
Det är mycket bättre att se på aftonstjärnan. Hon
heter visst Venus nu, och har ett nästan blodrött
sken, som kommer mig att tänka på vallmo —
sömnens och lugnets blomma med sitt mystiska fröhus,
där opia, smärtans besegrarinna bor. Jag har träffat
henne någon gån g och låtit henne tillsluta mina ögon,
hon är förförisk och fridsam, men hennes frid byts
i ofrid.
Mitt över de väldiga skogarna, dem västan
vaggar, stå flera stjärnor. Varför längtar jag icke till
dessa planeter, dessa kanhända bebodda världar, utan
endast till aftonstjärnan, till Jupiter, där intet liv
kan finnas? Är det därför att jag ville helt
uppslukas och försvinna i dess röda ljus, bli atomer i
ångorna kring planetens månar?
Varför vart jag en varelse med medvetande och
icke en röd, röd vallmo, eller varför vart jag icke
Jupiter själv? Varför får jag icke vara en
aftonstjärna och sända mitt ljus hit ned till detta
fönster . . .
Men vem skulle då vara jag? Och om icke jag
ägde medvetande, hur kunde då aftonstjärnan ens
finnas ? Men jag skall sluta att fråga och tänka. Jag
är hungrig, och jag tycker mig snart se Johanna
sticka huvudet genom dörren och förkunna livets
prosa: — 1 kväll har vi ingenting annat än välling,
Johannes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
