Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
hand som arbetet blir hårdare utvecklar sig till en
njutnings full glupskhet. Och man har nära till
kok-och diskvatten. Man städar kabyssen och flotten på
en minut, med en väldig kvast sopar man avskräden
och sopor i vattnet, och har nöjet att se hur de evigt
gångande vågorna bära bort all ens orenlighet, så
att man känner sig snygg och städad för jämnan.
Smålands-Nisse var omkring fyrtio år gammal.
Han var aldrig så ren i ansiktet att man kunde sluta
sig till den verkliga färgen på hans skinn eller
skäggstubb. Han skulle ha gjort sig i en negerby, ty hans
läppar voro vällustigt tjocka och håret krulligt. Han
både sjöng och talade och svor med en skor rande
basröst, och han sjöng ofta.
Ville var värmlänning, hade något tungt i
bröstet och åt digitalis för hjärtat, som klickade
emellanåt och som gav honom ett hett och på samma
gång tungt humör. Han hatade allting utom
brännvin. Och när han tappade i kortspel grät han. Ville
man då ge honom åter pengarna han förlorat, så
drog han kniv. I arbetet tog han in en seg, butter
och nödtvungen galér-takt, men latade sig aldrig.
Det var som om han riktigt lagt in sitt hat mot
arbetet i varenda stöt med haken eller koppeldubbarna
mot timret.
B jur lin var också värmlänning, trettiofem år,
nykter och skötsam godtemplare med tre tusen kronor
på banken. På lediga stunder läste han i
Såningsmannen och friade till en förmögen bondflicka i
Solhaga.
Chefen, Björnström, hade många underliga
egenskaper. Han spelade flöjt och gitarr och var en vac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
