Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
ker karl, som också friade, men inte bara till en
bondflicka, utan till alla som kom i hans väg. Han
spelade först för dem och sjöng, sedan kysste han
dem och sedan. . . sedan veta de endast själva vad
han gjorde, och de talade inte om det.
Äntligen vred sig vinden så att vi med hela vår
"flot" kunde med frisk, nästan forsande fart styra
mot Bly vika, och det gjorde vi. Men då hade vi lövat
hela flotten och fått två ynglingar, som spelade
handklaver, placerade ovanpå kabyssens tak mellan två
väldiga lövruskor, och hela manskapet berusade sig
med öl och brännvin. Vi sjöngo och skrålade värre
än ryssar i en stormning, och solen strålade och
stormen ven och sextio tusen väldiga timmer från de
stora finnskogarna ovanför Makattio böljade med
sång och fräsande in i viken utanför patron Gröts
ångsåg. Och på stranden mötte oss nio rallare som
rullat fram ett litet fat öl. Vi reste det på ända,
bottnen slogs ur med ett par kraftiga yxhugg och
den jäsande brygden sprutade högt över deras grova,
arbetshårda händer och skummade som champagne
i ljuset från solen som sjönk bakom Boberget och
hällde ut röd eld över gnistrande vågor.
Sedan satte vi oss alla i en väldig ring kring
tunnan och sjöngo den välbekanta sången:
"Hem, hem, brusande våg mig förer!
Hem, hem, änglarnas sång vi hörer . .
Så länge jag lever skall jag aldrig glömma denna
vårkväll, när ångorna och dimmorna så småningom,
som tysta, flytande vita murar, stego upp kring de
fjärran öarna och lommarnas skrik bröto mot tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
