Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
— Röda Suggan är på vedbacken, sade han
lågmält. Han vill tala med den chi-mo-ka-ma,1 som
vaktar skogen. Han är full och har geväret. Gå ut
och skjut honom så betalar jag en dime, tillade han
skrattande.
Vi gingo ut, men indianen var försvunnen. Och
eftersom vi visste att Fred Nelson var garnewarden,
beslöto vi oss för att gå dit och titta om Suggan
gått dit. Ty Fred skötte sin syssla som
jaktuppsy-ningsman som en hel karl, det vill säga, han köpte
upp allt vilt vi sköt på förbjuden tid, och sålde det i
Tamrack, så att han var bra att ha kvar.
Freds farm låg en bit uppåt Pond River, där den
flyter genom de vildaste skogar. Den har under
tidernas lopp grävt sig en djup dal genom sanden och är
nästan torr under högsommaren, då man kan fiska
med bara händerna i gölarna. Vid högvatten kan man
med framgång meta lax där.
I närheten av Freds homestead, som låg ett
stenkast från floden, fanns en saltlick, som indianerna
ursprungligen besuttit, men som en oförskämd tysk
timmerhandlare övertagit med våld. En saltlick är
bara litet salt nedgrävt i marken, så att hjortar och
rådjur kunna gå dit och slicka, samt en ställning i
ett träd i närheten att sitta i och skjuta dem, när de
söka efter saltet.
Tysken hette Holmann eller något sådant, och
tänkte ursprungligen stjäla bort hela Kanada, men
efter det han en gång kört bort en indian från ännu
en saltlick, stal han inte vidare. Han skulle stiga
1 ■= vit man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
