Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
lika fåfängliga och mot döden linkande kräk som vi
här hemma äro, de sökte sin matbit i all
anspråkslöshet och voro roliga och märkvärdiga och elaka allt
eftersom de ansågo det fördelaktigt.
Nå väl, jag befann mig i sällskap med Fred samma
natt i dessa skogar, närmare bestämt i närheten av
Pond River, som flyter upp i de ödsliga träsken
någonstädes i Itasca eller Leesh Lake och rinner ut i den
lergula Mississippi.
Vi hade ett litet tält som han bar hoprullat på
ryggen, och inuti tältpacken hade vi te, salt, potatis och
bröd. Vi hade gummiskor av Golden Sealtyp för att
kunna gå mjukt och tyst, och vi hade var sin lykta
med Bulls Eye glas fästad i var sin rem av sämskat
hjortskinn som bands om huvudet, och var sin
hagelbössa, laddad med varghagel, stuvade i majsmjöl, som
höll ihop haglen, så att de inte spritade för mycket
när man fyrade av.
Det var nästan mörkt, när vi hittade kanoten, som
var uppdragen i en bäck mellan två tjocka hasselsnår.
Fred tog paddelåran och satte sig — man orkar inte
stå på knä och paddla om man inte är född till det —
och jag satt hopkrupen bakom honom. Den här
kanoten var ingen riktig sådan, utan ett slags mellanting
mellan ökstock och kanot, gjord av ytterst tunna
gran-bräder, och kunde bära fyra man i nödfall.
Vi paddlade oss så tyst vi kunde över till en liten
holme, där vi slogo upp tältet och kokade te. Medan
Fred gjorde eld berättade han om sitt första
kärleksäventyr. Han beskrev det med en viss barnslig
hänförelse. Han talade alltid om fruntimmer när han lagade
mat, det hörde till de lätt förklarliga egenheter han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
