- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
281

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

hört, inga ögon hade lyst. Men han fortsatte alltjämt
att paddla lika envist och ljudlöst. Stundom kom vi så
nära land att jag såg lyktskenet bland träden, som
sågo jättestora och skrämmande ut. Stundom hörde
vi rassel som av avbrutna grenar långt inne i skogen.
Vi stannade då mycket långa stunder där utanför.
Till sist tyckte jag, när jag såg uppåt, att himlen
började gråna. Vi hade rott förgäves. Just då såg jag
rakt mitt emot lyktan två dimmigt blanka punkter
och hörde Fred dra ett häftigt andetag. Framstammen
var vänd mot de lysande punkterna, och jag höjde
sakta bössan tills ljusfläcken sken längs pipan och jag
kunde se kornet klart. Jag siktade så noga jag kunde
mitt emellan de blanka punkterna och sköt.

Ett vansinnigt plaskande och sparkande i vattnet
hördes, men när det hördes allt längre bort, började
Fred ro efter det. Han rodde inte tyst nu, vattnet
riktigt skummade kring framstammen. Jag såg att det
var blod i vattnet, och Fred hade öppnat sin lykta
just när vi stötte emot kroppen av en fullväxt hjort.
Han levde ännu. Fred hoppade i vattnet till midjan
och sköt, efteråt svärjande Över stöten från bössan-

Vi togo upp hjorten i kanoten och rodde till ön,
där vi tände en eld. Fred sade att vi skulle skära
ut hjärtat först och sätta det under svansen på
djuret. Det brukades så, och var bra för framtida
lycka. Han gjorde det också, fast jag tyckte det var
bra oförnuftigt. Vi drogo skinnet av den och styckade
den, och Fred stekte ett stort stycke, som han först
skar upp på alla kanter och strödde salt i.

När vi ätit var det dager, och aldrig har jag sett
en så belåten människa som Fred vàr, där han låg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free