- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
282

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

och vräkte sig vid elden och rökte. Inte nog med, att
han påstod, att det var den största hjort som fällts i
trakten på många år, han påstod också, att. det var ett
särskilt slags hjort som ingen förr hade skjutit. Det
syntes på hornen, sade han, att det var en sällsynt
ras, för de voro mörkare än vanligt. Han låg också
och skröt över vilken säker jägare jag skulle bli. Fick
jag bara vara i skogarna en tio år, så förbanna vore
inte jag lika styv som han. Han frågade om jag inte
alls varit rädd, och jag svarade att i det ögonblicket
jag höjde bössan hade jag känt mig så säker som om
jag tänkt klämma fast en lus mot en tapet, varvid han
nickade, beundrande min fräckhet och stoppade sin
pipa på nytt. Jag skulle snart få följa med honom och
fälla en björn, sade han, han var särskilt livad på
björnar den där morgonen. Han frågade om jag hade
lust att slåss med vargar ett tag, och jag sade, att jag
längtat efter det i hela mitt liv, att far min var en
väldig björn jägare och att mor min dödade en björn
när hon gick havande med mig. Då teg han en stund.

Men så började han sitt skrävel igen. Det var inte
första gången en ung oerfaren hunter hade haft nytta
av Freds fina rodd och säkra sällskap. Å, han hade
varit med! Han sade att han skjutit bortåt ett tusen
hjortar här uppe, att han hatades av indianerna för
att han ensam ödade ut deras jaktmarker, att han
gjort större bragder än själve Daniel Boon gjorde i
sin tid. Sedan började han på om hur stark hans bror
var, hur förståndiga kusiner han hade och slutade
med att han aldrig träffat någon som var så litet rädd
för åskan som han själv. Under hela tiden rökte och
spottade han som en het kamin i takdropp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free