- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
286

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

det harmade mig att han inte fått leva. Jag erinrade
mig alla drag hos honom så, som vi gör bara när det
gäller en död. Så länge han lever äro vi liksom
generade av att erkänna hans personliga värde.

Tag snokade runt i skogen och försökte tänka ut
vad det blivit av hans kropp, men förgäves. Ingen
hade heller kommit sig för med att öppna och titta i
hans knyte, innan sheriffen tog det.

Nu satt varenda lumherjack varenda kväll och
språ-kade om hur ärlig och redbar och märkvärdig på alla
vis Frank varit, så att det nästan inte fanns en dygd
på jorden som inte kunde tillskrivas honom. Will
Hegens påstod till och med, att han inte var stam
alls, utan bara spelade för att dölja vem han var.
Han misstänkte att Frank var en "bättre person", som
var lärd och allting, men Smoker bad Hegens dra åt
skogen med sina dumheter, det var väl nog om Frank
var en någorlunda bra karl, fast man inte gjorde
honom till doktor på en gång. Smoker var den, som
varit mest elak mot Frank, därför ville han nu inte
efteråt ha upp honom så högt.

Kocken, som påstod sig vara fransman, fast född
i Amerika, sade, att han en gång hört Frank läsa högt
ur en fransk bok, och med riktigt uttal till på köpet.
Men det var ingen som trodde att kocken var
fransman, det är nämligen en svaghet hos alla kockar i
västern att vilja vara det. Remington-Andrew trodde
att Frank hängt sig uppe vid flodbanken, där var det
alldeles ypperliga grenar att hänga i, sade han, och
bara kroppen ruttnat ned, skulle vi få se Frank komma
igen efter sitt knyte, ty alla döcla gå och tänka på det
dom lämnat efter sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free