- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
288

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var ett bra sällskap, men han hade inte ett spår av
humor. Dessutom var han vidskeplig till otrolighet.
Men han var, så vitt jag då kunde fatta, aldrig rädd
ens för djävulen själv. Han spelade "The Devils
dream", "Irish washerwoman" på fiol rätt bra, och
sjöng ofta om "The Wild Irish Rose". Hans ansikte
var rött, kroppen var en jättes och han kunde varken
läsa eller skriva.

När vi kom fram till campen gjorde vi vår
lägereld i lä utanför ena långväggen och beslöt att
övernatta där, i stället för att krypa in i de dunkla och
mögliga båsen därinne. Det var redan mörkt. Vi
lagade vår mat och pratade. Johannes föreslog, att vi
skulle sätta eld på hela härligheten innan vi gick
därifrån i morgon, ty, sade han, dom brukar göra så med
campar som inte ska användas mer. Dom står annars
och ruttnar ner och hästarna som går på bete kan
komma på att gå in och bli i fällan. Jag sade, att det
skulle vara mycket roligt att tutta på det, men undrade
om det var lagligt, vartill Johannes svarade, att inte
fanns det några lagar mot att tända eld på hus, inte.

Det var en ödslig och nästan högtidlig ro över den
gamla planen, där jag vintern förut hört så många
stockkedjor rassla och så många mustiga svordomar
rullas fram på fyra eller fem olika språk. I natt var
det mycket tyst, med undantag för östanvinden, som
tjöt och pep i den gamla baracken värre än orgeln
brukade väsa där hemma i Råmora kyrka, när den
svartmuskige prosten stod och hojtade åt vår Herre
framme vid altaret.

Johannes pratade inte om fruntimmer så där som
Fred. Johannes hade varit gift ett par år och ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free