- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
291

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

tydligt i nästa ögonblick hörde en dov dumpning ur
mörkret från andra ändan av byggnaden. Jag grep,
urfånigt nog, efter min bössa, men Johannes skakade
på huvudet.

— Det kan vara en häst, sade han, och för resten,
varför skulle vi skjuta på ett spöke?

På den frågan kunde jag inte svara, men jag
tyckte det var elakt av Frank att försöka skrämma
oss, som aldrig gjort honom något illa. Då tog
Johannes upp en stor sten och slungade den åt det håll,
där vi hört de dumpande stegen. Vi väntade att få
höra den falla ned, men den föll aldrig, inte ett ljud
hördes. Det var som om någon stått där ute i
mörkret och fångat den för att slunga den tillbaka. Vi
väntade verkligen på att få den i skallen på oss. Men
när det inte hände, skickade Johannes i väg med
en till. Inte heller denna gång kunde vi höra om den
nådde marken. Det var som om den fortsatt genom
rymden och för alltid skulle fortsätta. Det var då jag
fann på ett bra förslag, som på en gång skulle lösa
hela gåtan: jag bad Johannes kasta dit en eldbrand,
så kunde vi åtminstone se vart den tog vägen. Men
aldrig har jag sett en lysande idé i form av en
eldbrand mottagas med så stort förakt. Det fick man
inte, sade han, om man slungade eld bort från
lägerstället, kunde man råka illa ut. Det var lika farligt
som att döda en fisk med en kniv, i stället för att slå
den mot paddeln. Jag frågade om jag fick kasta dit
den då, så skulle jag ta risken, men han syntes
verkligen rädd för det, så det måste ju vara. Han skar
ett kors med kniven i en vedklump och sade att han
skulle märka den och sedan kasta den för att höra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free