- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
314

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

— Och hur vart det med Limiie? frågade jag,
när Frederick för ett ögonblick hämtade andan för
att tända en pipa, under det Collie och Simmons
började spela kort med en tom sillkagge som bord.

— Hon sa heller inte ett ljud, men dom häktade
visst henne också sedan. Det var ett as, ett riktigt
fullfjädrat as. Jag har allt prövat dom, ska ni tro,
så jag vet vad dom går för. Nog gick det an att
ha dorn ett tag, men i längden så tröttnar en på
dom. Aldrig visar dom vad dorn tänker, och aldrig
tänker dorn nånting heller, för resten. Som den jag
hadde! När hon tjurade eller iiite tjurade, det var
lika bra, för hon var ungefär så tyst som en hösäck.
När dom blir gamla käringar snattrar dom som höns,
men bara en vit kommer i närheten börjar dom t jura
igen, dom med. Nej, det är ingenting att ha.

Jag var med på Hinkleybranden, fortsatte han i
stor självbeundran, jag var med när vi tog de sista
bävrarna ur Minnesotas alla skogar, jag var med
och stakade linjen när dorn mätte opp
regeringsjorden mellan White Sana River till White Loon Lake
och jag har trampat genom Södern bara för att titta
efter hur dorn sköter sej där. Ett handtag här och
ett där har jag nog gjort, förstås, men för det mesta
hinner en just inte med så mycke om en ska arbeta
samtidigt, det blir bara att slava och slava, och en
har inte stor nytta på att en lever. Nej, pojkar, en
ska flytta sej ofta, mycke ofta, inte är det bra
heller att stanna, sen en har skött aff ärderna på ett
ställe. Som till exempel när jag var i Duluth och
höll på att svälta ihjäl där. Vet ni, vad jag gjorde?
Det kan ni aldrig gissa, jo, jag satte opp med skinn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free