Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
Gubben Harrot höll på att sprätta upp en kanin,
när jag träffade honom i en övergiven timmerkoja
några mil från handelsbodar och hönshus och sådan
civilisation. Han hade ett gult och skrynkligt ansikte
med ärr efter kopporna och en och annan kniv. Jag
tror han kunde vara bortåt en sjuttio år eller så, men
han var rask och rörlig som en pojke. Han var den
mest inbitne svenskhatare jag sett, och bara han fick
klart för sig att jag tillhörde denna framstående
nation, började han spotta omkring sig som en
brandspruta.
Han påstod att han aldrig träffat en svensk som
inte velat stjäla de fattiga rovor han sått bakom det
gamla murkna stallet, som inte vetat att lägga sina
nät precis där Harrot skulle lägga sina, som inte
ville ta ifrån honom allting och slutligen mörda, ja,
just mörda gamle Harrot, som fick fly från den ena
gamla campen till den andra för att få vara i fred
för dumma människor.
Han kunde aldrig lära sig att säja repeter gevär
eller Winchester eller något sådant förnuftigt, utan
kan kallade alla gevär som laddades med mer än två
skott för patentbössor. Om mitt gevär var laddat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
