Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
— När jag var tio år körde dom ut mej att ta
reda på matbiten själv. Det var länge sedan, det var
söder ut. Jag vart dräng hos en oxhandlare som
smugglade med negrer mellan södern och staterna.
Han slog mej varenda dag och ibland kom han opp
och dängde mej om nätterna. Han sa att han såg att
jag var ett ämne till en bra karl, bara han först fick
piska fan ur mej, och det kunde han inte. En dag,
när jag var litet större, slog jag in tänderna på’n och
laska i väg. Han va inte värd bättre.
— Sen gav jag mej i väg upp åt norden, och jag
var bland dom första som tog in land här, och de
ska jag säja, jag minns när bävrarna var kvar och
gick här och stretade, jag minns när prärie vargarna
tjöt varenda natt bakom Porqupine Island. Jag har
varit nybyggare jag med, jag har ensam huggit opp
basvägen mellan Hammolds Camp och Tamarack,
när varken Nilson eller Ändersun tordes gå opp
— Stopp, gubbe, nu är du för svår mot
svenskarna, nog kan du säja att dom är svin och både ett och
annat, men att dorn är rädda, de får du hålla tätt
med!
Jag tyckte att jag var skyldig mitt land och min
nation något försvar mot detta utskällande. Men
Har rot fann sig.
— Tacka för de, nu, när dom har patentbössor,
då går det nog an att vara stor i truten, å brassa
på med de ena skotte så tätt tätt efter de andra, så
pipan blir het så de tar ell i gräse när dom lägger
den ifrån sej. Men gosse, jag var med och motade
undan coyoterna ur vägen för hederligt folk på Sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
