Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
stall, ställde vår skapelse på en undangömd plats i
solen och larvade i väg till Breenburgs boardinghus
för att äta middag på min bekostnad. Jag lät förstå
att jag hittat sjuttiofem cents i rockfodret.
När vi kommo tillbaka var trähästen ännu inte
riktigt torr, så vi satte oss ner och beundrade den en
timme. Petterson sade, att det, by Gosh, var den enda
sak han gjort färdig i hela sitt liv. Under tiden
började han tälja en till. — Det var tur, att jag inte
supit opp kniven, sade han. Då hade det varit
hopplöst.
Om en stund funderade han på, att det kunde
vara på tid att sälja ut lagret innan det blev kväll,
och med vår granna häst i ett tidningspapper
traskade han i väg upp till hotellet.
Jag kan se det ännu från min plats vid
brädstapeln. Nu är han framme vid Svansons
glasveranda, här kommer Svanson, och — o himmel, du
är dock vår vän! — där kommer Svansons grabb
springande. Svanson tar hästen och synar den, och
jag kan förstå, att Petterson under tiden pratar
ofantligt, fast jag inte hör det. Nu vinkar Svanson
avvisande med handen, nu tar Petterson tillbaka
trähästen med en nonchalant gest. Säkert spelar han
alldeles likgiltig. Det är måhända den sista av det
stora från Sverige komna lagret, han bjuder ut.
Kanske han själv är lika glad att behålla den liksom till
ett minne ? Men nu ingriper grabben tydligen.
Svanson tar tillbaka trähästen. Jag börjar nästan svettas.
Grabben talar med far sin, som skrattar. Vad säjer
Svanson till sin son? Kanske att i Duluth finnes en
hel butik full med sådana hästar till fem cents styc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
