- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
354

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

Hon sade att hon egentligen bara kunde med två
författare, det var Maeterlinck och Blicher Clausen.
Hon satte dem högst av alla, sade hon. Det var en
så hög syn de hade på tingen. Hon brukade sitta på
ett stängsel och se på månen, och då talade hon om
fredsrörelsen. Hon kunde inte med Amerika för att
där inte fanns några högre vyer.

Hon talade om sina höga ideal eviiinerligen, så
att när jag första gången kysste henne höll hon. på
med Maeterlinck igen. Hon tycktes inte bli det allra
minsta störd i sina funderingar på mänsklighetens
väl av att jag satte mig på en tuva och tog henne
i knäet, snarare tycktes det sätta hennes ädlare
känslor i en väldig fart, så att — tja, du vet väl hur
en brukar göra med dem, så det där går jag inte
igenom nu, i alla fall, litet närgången var jag, men
inte mer än att jag behöll min sans och hjälpte
henne på traven hela tiden med att beundra teosoferna.
När jag insåg att jag ingenting begrep av den här
slags sorten fruntimmer, slutade jag och vi talade
om Indien. Jag vet inte så värst mycket om Indien,
inte ens som du, och hon visste ingenting. Men vi
gick tämligen noga igenom alltsammans ändå, och
mer till, så att hon i alla fall såg litet ansträngd ut
när vi reste oss och gick hem, men inte tycktes hon
det ringaste medveten om att vi på något sätt
närmat oss varandra. Hon såg mig lika oskuldsfull mitt
in i ögonen och ackade och o ja-ade lika som förr,
och drog på om målare och bildhuggare och såna
som ägnat hela sitt liv åt högre syften.

Så vart där en annan vind, och jag vart
allvarligt kär i den där bankirdottern, som under tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free