Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blivit intim vän med Telmä, så att de inte hade
några hemligheter för varandra. Och eftersom jag
hade fast beslutat mig för att gifta mig med Elsa,
bankirdottern, som jag inte vill beskriva alls,
därför att jag verkligen älskade henne, och sådant tiger
man med, så följde jag henne ut en kväll i parken
och friade och fick ja, varpå hon, som aldrig varit
kär förr, efter vad jag vet, i yrande glädje sprang
och berättade, blyg och fröjdefull, sin lycka för
Telma.
Jag trodde förut att jag något så när förstod mig
på fruntimmer, och jag menade att nu borde Telma
inte bli så ädel mot mig mer. Dels hade jag
alldeles försummat henne en vecka, åtminstone hade vi
inte kommit till något vidare intimt förhållande, och,
som sagt, under en tid av en vecka hade jag ej varit
i hennes sällskap. Jaha, dels det — och så tänkte
jag hon skulle surna litet i alla fall — en inbillar sig
mycke, när en är ung. Nu insåg jag att jag inte
begrep någonting, för Telma kom och gratulerade
allt hon orkade. Hon ville, som hon sa, bara få rå
om mig en timme, innan jag alldeles blev upptagen,
och den timmen skulle hon promenera med mig utåt
sjön och språka om så mycket.
Jag blev litet förbryllad och frågade Elsa om lov.
Jo, så gärna, hon var inte alls svartsjuk på sin
Richard, gå bara, ni, jag känner Telma, bättre
sällskap kan du inte komma i, för hon är en verkligt
upphöjd kvinna. Ja, då så fick jag väl luffa med.
Nog går det an att vara riktigt kär och ändå ha
en smula humor i kroppen. Va? Tror du inte? Jag
försäkrar, att min själ var så full av skratt denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
