- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
358

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

Jag försäkrade henne att inga känslor kunde vara
renare än mina, varvid hon fick tårar i ögonen av
glädje. Jag tog hennes hand och lovade henne att
vara en gentleman. Om jag inte älskade Elsa med
en ren kärlek, så skulle jag inte heller hyckla, sade
hon. Ännu tycktes hon inte vara riktigt belåten, hon
satt där och tjatade en hel timme. Till sist vart hon
ivrig och lutade sig över mig för att se i mina ögon
om jag talade sanning. Allt närmare mig kröp hon,
fortfarande talande för Elsas lycka. Det fanns så
många sätt att dölja lögnen, sade hon, hon hade sett
så mångas lycka grusad genom brutna löften. När
hon talade om detta hade jag dragit henne till mig
så att hon nästan kom över mig, stirrande ned mot
kudden. Hennes andedräkt brände min panna. Hon
sade att hon skulle dö av sorg om Elsa skulle råka i
olycka. Jag hade då även med en förfärligt måttfull
och fint avpassad manöver fått upp hennes ben i
sängen, så att vi lågo där, nästan i varandras armar.
Hon sade att hon alltid hoppats att jag var en ädel
man, som för mitt samvetes skull inte — hon
rodnade och smålog ansträngt — som inte bara
strävade efter "det där" — hon sade att hon nog inte
behövde säga vad det var, jag begrep nog ändå. Men
ville jag lova henne att inte så där på en gång
"lägga an" på Elsa? Jag viskade i hennes öra, att
jag ville att kärleken skulle vara vitt skild från alla
låga lidelser, och då syntes hon djupt rörd, hon
liksom smög sig fastare intill mig och såg mej in i
ögonen. Jag försökte läsa något i hennes blick —
liksom spionera ut henne — men, som förut en gång,
jag var alldeles för nära. Jag hörde inte allt hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free