Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Det är detta, som Meyrink försökt. Han har,
enligt min mening, lyckats att göra en bok, däri sidor
finnas med en fläkt av uppenbarelse. Men hans
försök att på en gång "profetera" och skriva en
roman har brustit. Man betrakte blott bokens
kvinnofigur, omöjlig som verklighet och omöjlig som högre
uppenbarelse. Genom denna kvinnofigur har boken
fått sin roman, sin kärlekshistoria. Och det lyckas
alltid illa när en författare för in mannens och
kvinnans mellanhavanden i mystiken. Då kunna vi få
läsa om den helige Buddhas omsorg om en anhörigs
giftermål. (Gjellerup: Den upphöjdes hustru.) Vi
få gå ända till de gamla indiernas skådespel för att
finna den mystik, där kärleken mellan man och
kvinna hellre upplöses i ren, okönlig salighet än i
lyckliga äktenskap. Men så ha också dessa skådespel till
sitt underlag sådana "lärodikter" som till exempel
Katha upanishaden, där historien berättas om
mannen med de två hustrurna, som han älskade, men
av vilka den ena "var helt kvinnlig i sin kärlek,
under det den andra kunde tala med sin man om
Brah-man". Mannen tog farväl av dem bägge, därför att
den ena av dem, som icke kunde tala om Brahman,
icke strängt taget behövde en helig man, och den,
som kunde det, ju icke behövde en man alls . . .
under det mannen, som vill rädda sin själ, ej hade
användning för någondera av fruntimmerna.
★
Men oaktat bokens helhet förryckes av denna
inblandning, så är detta endast bokens helhet som
berättelse, roman. Där finnes en annan helhet. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
