Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
kan jag dock ej låta bli att sticka emellan med en
anmärkning i allmänhet.
Då en kritiker skall anmäla en roman så låter det
oftast på hans ton som om människosläktet ideligen
skriade efter helgjutna konstverk, harmonisk
skönhet, fast komposition, skickliga karaktärsteckningar
och dylikt. Inför detta bokens skal glömmer man
ofta att söka efter bokens ande, och om man även
funnit denne ande, vill man honom ingenting. Han
har icke nog fina kläder och vandrar icke en nog rät
väg. Ofta sparkar man av honom kostymen,
berömmer skräddaren som gjort denna, men ber anden tiga
och gå sin väg. Och detta har hänt i denna värld mer
än en gång, fastän en senare tid upptäckt att den
utdrivna djävulen var en profet.
Men låt oss därför hålla oss till det positiva, det
livgivande innehållet i Meyrinks bok! Och vad
skulle vara mera lockande för en författare av hans
rang än att dikta om Gud och livet efter detta? Hur
diktar han då om Gud ?
Det finnes många olika gudar. Meyrink avsätter
dem helt enkelt allesammans. Han gör detta nästan
eftertryckligare än Mit ja eller vad han hette i
Dostojevskij s Bröderna Karamasov. Gud, de gamles Gud,
den personliga, är inte ens värd att diskuteras. Och
för en författare med Meyrinks kunskapsteoretiska
klarhet blir det icke mycket mer kvar av någon
annan gud heller. Endast människan blir kvar. Men
människan är underbarare än Gud. Allt är i
människan, hon är i allt. Det är upanishadernas lära om
Atman som är i allt, även i Brahman, översatt till
västerländskt språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
