Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Stjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Morgnar, när snön var som brännande eld när en
lämnade kojans värn
och hjörnbindslet brände en tvärs genom handsken
precis som vällhett järn.
Backar där skruvkopplet sprang för en knyck av nån
upplent, lömsk liten sten,
och tre ton timmer sprutade ut skaren kring
Stjärnas ben,
och rann på tvären och malde till krafs kälkarnas
stålade don
och åkte i stupet en efter en som skjuten ur en
kanon. —
Dagar när västan gick len och varm och skogen stod
lungande blöt —
åh, Stjärna och jag vi slogs natt och dag mot nöden
och föret som tröt.
När lasset sög fast i barbacksgrus när det sista av
mars var förbi,
jag behövde knappt ta åt tömmen en gång —
djävlar va Stjärna tog i.
Dagar när skaren gick upp i skog och svallisen
vändes i sjö,
och hundraårsgranarna brakade av under ton av
drypande snö,
nätter, när smältande modden blev sten i de
månvita timmarnas dis,
dagar, när solen stack hål på hål i tjärnarnas
gryniga is.
Nätter i hästtäckets trasslitna skydd, svarta av
kolhusens damm,
när hon drog mig i kolskrindans skyddande bur
genom ösande yrväder fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
