Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Stjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Du rörde dig än, jag stod och såg på en timme,
ja kanske två.
Du höjde på nytt dina öron ur dyn — skulle kampen
räcka tills dag?
Och jag skalv och bet tänderna hop och gick
tillbaka till släden ett tag.
Där låg min rostiga yxa, som huggit så mången
hindrande rot
och som knackat så många klutar av is ur
Stjärnas linkande fot.
Och jag tog den och hasade sakta fram och jag
blundade när jag slog,
och med stirrande ögon såg jag på hur Stjärna
sjönk och dog,
hur det virvlade brunt, när det bubblade upp små
blåsor i vattnet och dyn,
just som solen steg upp och det lågade rött bakom
Rikkikabergens bryn."
Han tystnade. Myren stod halvvåt och ljum med
ångor kring back och bro.
Och jag hörde mitt hjärta slå lugnt som ett ur, så
fridfull var vildmarkens ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
