Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Den dömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Jag var feg och tordes sällan i en broders öga se,
och jag skalv av ångest när jag sågs mot själva
döden le.
Nu min bikt är klar och kort, ty: bröder, jag är sak
till allt!
Och jag går mot döden gärna, när min broder så
befallt.
Binden därför med en trasa mina skygga ögon om —
bly som viner — jag dig lockar — nickelmantlad
bödel — kom!
Dock ett ord, ett enda litet, återstår att säga än,
Hören, hören min predikan högt ur skymningen:
"I män
skolen, när jag tyst har störtat mot den kära jorden
ned,
alla mig med frid förlåta, ingen lämna kroppen vred.
Eljest skall jag själv befriad upp från gräset stilla
stå,
medan I med röda synder dömda, oförlåtna gå!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
