Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN
(Fragment ur avslutningen av David Ram ms arv)
i
De som sågo David Ramm några år efter det
han hämtat sig från sin sinnessjukdom och som
talade med honom, särskilt Hartman, lade märke till
att ansiktet icke mer bar detta uttryck av lidande,
av oförmåga att längre tåla vid livets börda. I
stället hade ett besynnerligt skimmer av frid smugit
sig över honom, han var mycket mera stilla, och då
han satt ensam för sig själv liksom begrundande,
hände det, att han liksom nickade och fick ett
uttryck som om han nu först kommit underfund med
någon viss hemlighet.
Men särskilt märkte Hartman detta då han en
gång satt med David i föräldrarnas stuga. Han
tyckte, att vännen, där han satt på en låg stol utan
karm i det smutsiga, fattiga rummet, nästan
upplyste detsamma. Hans blick vilade oavvänt på den
ännu träget arbetande, silverhårige fadern, ovanför
vilkens arbetsbord ännu stod skrivet på ett gulnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
