Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Efter en djup tystnad sade Hartman: Drömde ni
eller var ni vaken? Men strax blygdes han. Den
gamle såg upp och sade strängt men bestämt och
med fast röst:
— Det var han som sände sin hälsning, sedan
han — vart fri.
Hartman steg upp. Han nästan skakade i
kroppen inför denna visshet och tog farväl för att gå
till stationen. David följde honom.
— Nej, det är ont om uppenbarelser, sade
Hartman då de kommit ett stycke nedåt vägen, som
krökte likt ett matt grått silverband genom
furuskogen. Han gick med små korta stötande steg och
stödde sig ibland tungt på sin käpp med en
frånvarande min.
Ej alla begripa vad den enkle berättaren i
Jah-visten begrep, att när man ber att få se Guds ansikte
begär man för mycket. Moses fick till svar, att ingen
kunde leva och se ansiktet och att Gud själv måste
hålla sin hand över den spörj andes ögon medan han
gick förbi i sin härlighet. Han skulle taga bort
handen först när Moses inte kunde se annat än ryggen.
När allt kommer omkring så är allt detta elände vi
se i världen i verkligheten baksidan av herrans
härlighet.
Han skrattade smått och påskyndade sina steg
för att: följa med David, som då och då iakttog
honom i smyg. Hartman hade åldrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
