- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
90

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

Icke så att han alltjämt lät sig hållas nere. Han
rätade sin rygg ibland och fattades av ett slags raseri.
Var han den ende skyldige? Var det en mening i
att om två människors liv gått isär och förstörts,
även en tredjes, hans eget, skulle röna samma öde?
Fanns det något förnuft i hans eget självplågeri,
kunde det förbättra någonting här i världen? Och
var ej det onda samvetet en förbannelse och icke
en inre ledande röst? Varför skulle han gå under
därför att han utan att mena det i ungdomlig och
rent köttslig yra råkat göra felsteg, vilkas följder
han ej kunde beräkna? Om han till sist fördes till
ett dårhus på grund av sitt onda samvete, hade någon
eller något förbättrats genom den anordningen?

Han kunde tvinga sig själv att: tänka så, tills han
återfick ett slags jämvikt och även kunde arbeta.
Han till och med satt och smågnolade en visa ibland,
han spelade fiol och skrev små bidrag till
tidningarna för att kunna leva. Han lade sig varje kväll
med en fast föresats att, så fort han lagt ifrån sig
den bok han läste hålla tankarna borta från det
grämande. De kommo smygande då och då, stundom i
halvsömn, stundom i form av en dröm, men på det
hela lyckades han hålla sig fri från sömnlöshet och
räddade genom detta sitt förstånd.

Men ibland mitt på dagen, mitt under arbetet,
överfölls han av sitt gamla onda igen så häftigt att
han nästan ropade till av smärta. Och mitt under
ett av dessa anfall mottog han en gång ett litet brev
från Ziri, ett kort nödrop ur ensamheten och längtan
efter barnen. — De hade beslutat att döda mig —
de komma att döda mig, stönade han. Och plötsligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free