Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
kände han något, liknande kväljningar. I nästa
ögonblick stod han i den öppna dörren och kräktes. Han
kände en viss lättnad, han såg någonting, som drog
hans tankar bort från Ziri: det hade kommit ganska
mycket blod upp. Han hade kräkts blod på den
smältande snön.
Nu visste han att han alltså var sjuk även till
kroppen, att han led av något svårt inre organiskt
fel, som helt visst skulle göra en snar ände på hans
martyrium. Samtidigt med detta kände han sig
lugnare. Jag får mitt straff — jag får mitt straff, sade
han sig. Han beslöt att icke söka läkare utan låta
straffet ha sin gång. Ty vad en människa sår det
skall hon ock uppskära. Det är själen som skall
räddas, och det var ju ingen fara med själen, när han
hade ett så stort rättfärdighetskrav. Den timliga
skörden måste uppskäras, detta tycktes vara en
gudomlig lag, och ingen kunde undandraga sig den.
Om hans brott varit av den beskaffenheten, att han
kunnat gå inför en domstol och bekänna och bliva
satt i fängelse, skulle han ha gjort det, men nu hade
han i stället fått ett sår någonstädes i inälvorna,
el t sår, som det strömmade ut blod ifrån. Detta sår
var i stället för fängelse eller straffarbete, men
också i stället för ett livslångt olyckligt liv tillsammans
med Ziri. Om han icke känt, att han älskade att
leva med en vanvettig kärlek, så skulle han icke ha
tagit sjukdomen som en döm, men därför att han
nu nödgades offra sitt liv, därför var den en Guds
dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
