- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
106

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

ande, ja inte ens för döden själv. God afton, broder,
skulle jag säga, välkommen, jag längtar efter att bli
sövd av en blick ur dina ögon! Och ändå älskar jag
att leva! Så underligt, jag älskar att leva!

Men jag mötte varken gasten eller döden bland
de tusen skuggorna på Bränningshöjden,
Strandvallen och Vaberget. Jag hörde bara min egen
flåsande andedräkt när jag gick uppför de branta
stigarna — o jag minns ännu hur mitt hjärta slog
och hur tunga mina steg voro. 0’ch ändå hände det
jag nu tänker på för år tillbaka. Det var sista akten
av en gammal roman. Låt mig berätta den först så
gott jag kan, det blir icke långt. Varje detalj har
fastnat i mitt minne så att jag kan uppräkna dem
som om jag ord för ord, händelse för händelse hade
nedskrivit allt, allt, allt jag var med om.

Det var en egendomlig mörk dag med vinande
blåst och silverskinande, högt flygande skyar när
jag mottog ett brev häruppe i min stuga på
Asan-ders ås. Detta brev röck mig med ens ut i en liten
virvel lik de föregående äventyrens, men den
förskräckte mig icke. Brevet som bars till mig av Lappa,
den gamla kolaränkan som två gånger om dagen
bär mjölk till timmerhuggarna på Otalampinoppi,
hade följande lydelse:

"Hartman sjuk. Kom genast. En vän till er bägge".

Det var skrivet på skrivmaskin (men jag anade
strax vem det var ifrån, och ehuru jag naturligtvis
icke kunde låta Hartman dö utan att än en gång
se honom, kände jag en viss fruktan för om Ziri

— ty att endast hon kunde ha skrivit det var klart

— på samma gång hon kanske skrivit på Hartmans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free