Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
vagnen och försökte sörja över att han skulle dö,
men nej! Jag kunde ej — min vän hade lidit ut,
den långa botveckan var gjord. Jag kände mig fylld
av ett egendomligt lugn, vari det fanns både kraft
och vanmakt.
Jag måste övernatta i Tångabärg och detta oroade
mig. Om jag vetat detta förut, skulle jag sänt ett
telegram — men jag visste ej heller var Hartman
bodde, han hade talat om att flytta utom staden.
Jag visste ej hans adress. "Vännen" skulle möta vid
Centralen. Och så fick jag lägga mig uppe under
vindstaket i ett rum för resande.
Jag lade mig strax och låg vaken en stund och
stirrade utåt rummet medan jag lät lampan brinna
på en stol vid sängen. Jag hörde vinden gå svagt
vinande utanför det lilla fönstret. En väggsmed
arbetade innanför timret, ibland tog även han och
vilade sig. Annars var allt tyst.
För min vän måste den svala vingen, då den en
gång strök över hans panna, kännas enbart
befriande. Men jag skulle bli mycket ensam, ja jag skulle
få lov att lära mig att stå utan stöd, att trivas i
ensamheten och stillheten. Dock var man ju alltid
ensam, och aldrig kunde ensamheten bli mer
skriande tom än när två sutto stumma tillsammans och
intet hade att säga varandra, när allt var på
förhand uppvägt, mätt och värderat, så att om den ene
försökte att säga något, kunde den andre med ett
förklarande leende falla honom i talet och avsluta
meningen med de ord den andre haft på tungan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
