Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
visande gest. — Jag har ibland ganska ont, sade han,
och då förströr jag mig med att flytta på kuddarna.
David, jag vill tala med dig — kom närmare — det
var detta — att icke hysa feghet mer — frukta icke
för brottet — människan skall gå rättfärdigare ur
sina felsteg än ur sina små försök att vara
rättfärdig. Men avhåll dig ändå så gott du kan från att
göra orätt... Gå till dem som äro stackare här på
jorden, och om du ej kan ge dem något annat så
deltag i deras lidande — sitt hos dem — det var fel
av mig att jag icke gjorde något — men jag skall
kanske rätta detta längre fram. . . och — jag har
gjort en liten bergspredikan —
Salig är den som är en broder till de obotliga,
de lytta, de vanskapta och de fattiga, ty de fylla
honom till brädden med kärlek —
Kärleken är allt — älska människorna . . .
Han tystnade tvärt, men han gjorde ingen rörelse
och sjönk icke ihop, utan låg stilla med ögonen
slutna och utan märkbar andedräkt. När jag
iakttagit honom så en minut, märkte jag att Ziri stod
vid min sida, stirrande på den döende. Jag rörde lätt
vid hennes arm. Sedan sökte jag mig till ringklockan,
gav en lång signal och vi gingo utan ett ord ut på
gatan.
Det var i sanning en tvåfaldig och oväntad
skickelse att gå från hans dödsbädd vid hennes sida.
Hur jag nu skulle handla var mig ej riktigt klart,
jag menar om jag skulle säga något vid avskedet
eller tiga. Jag var uppskakad av det som nyss hänt
och förfärad över vad som nu möjligen skulle kunna
inträffa om jag gav efter för någon slags svaghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
