Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
undrar väl icke hur snart jag skall lära mig skriva
en skön dikt, nej han undrar väl hur snart jag skall
sluta upp med allt detta och gå och uppsöka någon
fattig och sjuk och olycklig och utöva
barmhärtighet. Jag vet att han tänker så, ty jag börjar känna
honom. Kanhända Han icke står bakom min rygg
utan bor djupt i min själ. Men han skall alltid vara
hos mig och liksom vänta ut mig, se hur snart jag
tröttnar på allt detta krafs, som jag inbillar mig att
jag lever för.
Hela denna vecka gick jag som i ett slags trance.
Det var som om den solskimrande bergsluftens
klarhet så småningom trängt in i min själ. Men det
var också ljuset från Östern som börjat skina och
klarna i min själ. Nu visste jag, att i sanningens
fulla klarhet skulle aldrig jag få inträda i detta
jordeliv, jag skulle aldrig komma Österns eld så nära att
jag kunde bli ett med dess flamma.
Den som behärskar sinnena och dess organ, och
tankarna och förnuftet, och som lösgjord från begär,
fruktan och vrede med hela sin själ strävar efter
frigörelse, han är redan i detta livet höjd över födelse
och död.
Jag var ännu icke delaktig av detta ljus — men
jag såg det ständigt, vare sig jag var i ångest och
oro eller i ro och gamman — ja även när jag
skattade åt min inneboende känsla av galghumor och
skrattade av allt mitt hjärta åt det förvända och
dåraktiga — även då, alltid, såg jag detta ljus som en
fjärran lanterna i mörka stormnatten. Jag kom det
aldrig helt nära, hur jag än strävade. Men jag släppte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
