Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Den Underbara Byttans tal om poesin m. m. Den Underbara Byttans visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
näst sista stunder grät han men strax före döden
anfölls han av en hejdlös skrattlust, och detta ehuru
inte ens hans beundrarinnor under detta tragiska
tillfälle voro grymma nog att kittla honom. Hans goda
humör kunde möjligen bero på åsynen av änglarna
som kommo för att hämta hans själ, men det är
också möjligt att han att döma av föreliggande
anteckningar nått en högre visdom och att det var den han
skrattade åt.
Idén till denna bok är varken hans eller min utan
inspirerad från de trakter där de dödas skuggor
vandra över liljeängarna med väldiga steg och där de
stora tankarna lagrats sedan Homeros tid. Och om
jag skriver mina egna minnen är det endast för att
i samband med dem rädda min herres från glömskan,
och denna min bok skall så småningom visa er
storheten av den skald vilken under hela sitt liv levde av
en ädel sorg för att slutligen dö av skratt på sin
halmsäck, omgiven av lika många fordringsägare som
barn, lika många barn som beundrarinnor och lika
många beundrarinnor som loppor.
Och innan jag skrider till berättandet av vad jag
upplevat uttalar jag den önskan att gudarna måtte
göra den välvillige läsarens sista stunder lika lustiga
som Canarius. Måtte ymnigt regn falla och en
myckenhet fet och pannbred och skinande boskap på dens
äng beta, som rätt fattar denna bok. Och likt den
gamle Bunyan säger jag:
Kan du allt förkasta och försmå
jag om en annan bytta skriver då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
