Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Den Underbara Byttans tal om poesin m. m. Den Underbara Byttans visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
och tala om ditt ärende, du luktar surt så att jag
får nysningar.
— Jag tänkte, suckade Pipan sorgset, att gubben
skulle göra ren mig, innan jag gav mig i väg, men
tänk aldrig det! Vet du, jag ska mäla dig en
hemlighet : han har börjat snusa.
— Såå, Och vart ligger din resa? Har du något
livsmål ?
— Jo jag ska ut och se på rum. Vet du någon
här som har en bra lägenhet?
— Inte tar dom mot folk med svans i rum.
— Svans sa du? Du menar skaft förstås?
— Dom vill inte ha folk med skaft heller.
— Vi får se, svarade Pipan kallt och fortsatte sin
väg under det byttan gjorde ett slags rullande saalam.
Pipan gick sakta framåt och lade sin mässingspanna
i djupa veck. Då och då sneglade hon bakåt på
skaftet. Hon sa att skaft var svans, mumlade hon, alltså
är skaft svans. Därav följer att svans är skaft. Alltså
har jag skaft — och svans! Och hon sneglade
hopplöst frågande mot den grå skyn och ropade:
— O skapelsens gudar, vad är då svans för något ?
— Svans de är detsamma som rumpa! svarade
luffaren Ettöring, som i samma ögonblick kom den
vägen fram. Han tog i detsamma upp Pipan och sög
i henne för att undersöka, om den var tät.
Men i denna yttersta fara samlade Pipan allt sitt
mod, drog andan och hostade hårt, och i nästa
ögonblick låg hon i diket, medan Ettöring svärjande gick
sin väg, spottande alldeles som Canarius’ kamin, när
takdroppet inträffade under eldning.
9 T)an Andersson V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
