Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Den Underbara Byttans tal om poesin m. m. Den Underbara Byttans visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Så fort Pipan fått upp huvudet ur vattnet
skrattade hon.
— Tur att jag kan simma. Nu är svansen liksom
bra at t styra kursen med. Nu ska vi fara och se på
lägenhet.
Om en timme eller så hade hon hunnit till den
stora sjön Tvättnaren och hon sam i land vid en
förtjusande gård med många rum i. Hon gick tvärs
igenom en berså till en köksdörr, reste sig på ändan
av skaftet och knackade på dörren med huvudet.
Det: var bara ett fruntimmer som kom och
öppnade och Pipan gjorde en liten knix med skaftet och
neg, men fruntimret, mina herrar och damer, det
bara gallskrek, för det trodde att det var en råtta
förstås, och sprang efter en karl som dammade till med
ett kvastskaft så att pipskaftet flög åt ett håll och
huvudet åt ett annat, och så slogs dörren igen med
en väldig skräll.
Men borta i den skumma bersån låg Piphuvudet
och grät och grät, medan kvällens röda sol silade
ner mellan de glesa trädens violetta gallerverk. En
stackars ensam hund gav skall djupt inne i en skog
— och den stora papegojan Kiliwippa, vars bur man
flyttat ut på sophögen, lät höra sitt hesa krax:
— Nu saknar hon komposition, Kiliwipp, wipp,
wipp.
— Men vad grät den underbara Pipan över, o du
Byttans beundrare?
— Hon grät över att hon förr varit en
kombination av föremål och skaft. Numera kunde hon ej ens
säga, att hon var varken det ena eller det andra. Ett
skaft som inte är skaft på någonting, ett föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
