Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Lätt hon oss glidit förbi, ty vilja sig gudarna dölja,
vem är i stånd att dem se, de måtte nu gå eller
komma ?
— Dom kommer nog efter, skrek Kaffebrännaren,
dom vill väl si först, om vi menar allvar eller om
vi gör det här på skoj.
Ooh när vi kom fram till mötesplatsen, som var en
gammal lada i skogsbrynet, mottogs vi av en
deputation från de redan därinne samlade mötesdeltagarna.
Först kom potatishackan Kroknäbb fram och
hälsade, och sen var det skurbyttan Surholk, som är
vetenskapsbytta och inte filosof, och stövelskaftet
Becksmocka, som hyrde under golvet och som var vår
värd, och åkervälten Furubult, och bakom dem alla
stod skottkärran Angelika, stolt över sina väl formade
skalmar, och långt borta på vägen kom Repströms
gamla sura Pipa traskande så att småstenarna
hoppade.
— Jag tror visst jag är i senaste laget — lång
väg — viktiga ärenden på rum — snörvlade hon och
stannade och tittade och flinade.
— Tror visst hela societeten är här — jo, jo,
fortsatte hon, samling är tidens lösen, det tror jag det.
Resten av hennes tal drunknade i Kaffebrännarens
larm när vi gingo in, och när vi alla voro
församlade valde vi Skottkärran till ordförande, och hon
hoppade upp på bordet och satte skalmarna rätt i
vädret, så viktig var hon över förtroendet. Men just
som vi skulle börja förhandlingarna hördes ett
fruktansvärt larm utanför, och Kaffebrännaren, som var
dörrvakt, tittade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
